Åland!

Jag har varit på Åland med husse, mattan, Mia-Malte ovh Mia-Vilda.
Vi bodde på hotell och hade jätteskoj.
Man blir väldigt trött på Åland..måste vara luften..

Jag blev utställd igen också......

Såååå tråkigt..
Men jag kom på en ny grej man kan göra när det inte hjälper att se lidande, uttråkad och springa låååångsamt..
Man kan leka ostbåge också :-)

När vi fjantat runt där i ringen en stund och vi skulle gå ur ringen, då fick matte ett rött och ett rosa band.
Hon blev jätteglad, jag blev också jätteglad att det äntligen va över..trodde jag ja.. 

Rosa band är inte bra, det betyder att man måste gå in IGEN!! men va f*n.. inte IGEN!

När vi gick in i ringen tänkte jag:
-Måste komma på något fort så jag slipper gör det här igen..

Då kom jag på det, jag leker ostbåge!!

Då gör man så här:

Stå med både fram och baktassar nära varandra,
kör sedan ner huvudet så långt ner i golvet det går, gärna så nosen snuddar golvet

Sen putar du med ryggen uppåt.

Volaaa:  en ostbåge!

När mattan sedan försöker flytta benen eller huvudet, spjärnar emot så mycket det bara går,
lägg sedan all tyngd på det benet som hon vill flytta.
Lätt som en plätt, och inte behöver man vara med längre!
Smaaart va :-D

Men mattan, hon blev INTE glad när jag gjorde det..

Jobbigt att vara raggare

Jag tog med husse i fina bilen i helgen.
Han fick köra då jag blir så trött av bilåkning och måste vila..

Hundstallet

Jag å mattan hade date med Malte å hans matta. Vi skulle till något som heter Hundstallet där det va´ öppet hus för alla. OJ va´det MYCKET folk där, och ALLA tittade på mig å Plutten.. Det vart lite pinsamt.. Det va´ ju inte oss folk skulle titta på.. Dessutom blir ju Plutten lite generad när många vill klappa och känna på honom, så det vart ju mig de skulle kladdas på hela tiden. Vuxna som gör det struntar jag i.. jag låssas att dom inte finns. Men BARN, åå dom vill jag snosa och gulla med :-)
Korv fick vi där, det är gott!
Det låg ett stort slott brevid Hundstallet och där tyckte jag å Plutten att vi kunde flytta in.
Passade oss som fisken i vanten