torsdag 30 september 2010

Många många TACK!!

Till ALLA ER som skrivit här på bloggen, sms:at och ringt mig innan, under och efter operationen. Det har gjort mig rörd och väldigt tacksam för att jag har haft turen att lära känna er. Jag har ju även haft turen att Åsa ville åka med mig på den här ganska ovanliga resa. Hon har varit ett stort stöd och glädjespridare under dessa två veckor.
Imorgon torsdag kl 11:33 börjar våran resa hem. ( Svensk tid blir det 18:33) om allt går som det ska, landar vi på arlanda kl 07:35.
Jag har mycket att ta igen nu när jag fått livet tillbaka.
TACK ALLA för allt stöd!

måndag 27 september 2010

AJ SOM FAN!

Nu har doktorn karvat i mig utan bedövning! Satan vad ont det gjorde. Men då slapp jag ju bli sövd, och det tog bara någon minut. Värken i foten är borta just nu, och jag hoppas den är det för alltid. Ska träffa honom imorgon igen. Nu ska jag ligga här i sängen och tycka synd om mig själv.

lördag 25 september 2010

Ett litet bakslag.

Natten till fredag vaknade jag vid 03.
När jag trasslat mig upp i sittande ställning,
vilket är lite bökigt när man har 3 st flera cm långa ärr ,
och ställde mig upp gick det som en stöt genom vänsterfoten.
Den 'gamla' värken hade kommit tillbaka i den.
Låg vaken resten av natten och tänkte bara fan fan fan.
Innan jag fortsätter måste jag berätta om Åke Nyström, min doktor här i Omaha.
Vilken helt underbar människa!
Vilket angagemang och vilken omtanke om sina patienter!
Efter operationen har han ringt mig varje morgon när han åker till jobbet,
en gång mitt på dagen, och sen när han åker hem på kvällen.
När jag berättade om min fot på fredagsmorgonen sa han att jag skulle ta det lite lungt på dagen och se hur foten var på kvällen.
Nu för en stund sedan ringde han och sa, att om inte foten blev bättre tills på söndag ska han öppna igen för att se vad som är fel.
Ja ni observerade väl att jag skrev söndag.
Han offrar alltså sin lediga dag för att hjälpa mig!
Säg det till en läkare i sverige... Ja, så nu är det bara att avvakta och se....
Fortsättning följer.

fredag 24 september 2010

torsdag 23 september 2010

Så här ser mina ärr ut

Idag mår jag rätt okej.
Ja inte så jag ska ut å springa ett maratonlopp direkt.
Jag kan konstatera att all värk i fötter och ben är borta.
Jag kan sträcka båda armarna rakt upp samtidigt. Det är nog 12 år sen sist.
Jag kan vrida huvudet jätte mycket åt båda hållen...och tada....
jag kan böja huvudet bakåt och titta uppåt.
Det han inte kunde 'ta bort' är 35 kg fläsk, så det får jag fixa själv.
10 kortisonsprutor har ju hjälpt till att bli tjocksmock.
Men jag har bestämt att till sommaren ska åtminstone 20 kg vara borta.
Idag ska jag träffa dr igen. Återkommer efter det om han sa ngt intresserat.

Operationen klar!

Ja nu är den avklarad. Den skulle startat kl 12, men redan kl 8 ringde en sköterska och sa att det var dax. Jag tror att op:n tog ca 2 timmar och den gick hyfsat bra. Imorgon vet jag bättre hur jag mår.

tisdag 21 september 2010

Ingen Dr Dängrot?!

Nu är kl 21:40 här i Omaha och självklart funderar man ju på det som ska hända de närmaste dagarna. Imorgon tisdag ska jag först träffa en sjukgymnast som ska testa min rörelseförmåga. Det testet lär väl vara snabbt avklarat med tanke på hur lite jag kan röra mig. Jag har fått förklarat för mig att min läkare hemma som gav mig totalt 10 kortisonsprutor troligen bara har gjort mina skador värre. Tack för det Dr. Dängrot. Sen på onsdag kl 12 börjar operationen. Först sövs jag, sen blir man väckt och då startar själva ingreppen. Jag måste vara vaken för att kunna tala om vilka nerver som ska fixas i nacke och rygg. Ingen spa behandling precis... Återkommer med mer info senare.
God natt

söndag 19 september 2010

onsdag 15 september 2010

Lämnade i sticket

Jepp.. Imorgon lämnar matte mig och husse i sticket..

Hon kommer inte hem förens 1 oktober igen