Den osynliga skuggan

.
Loppan och Ahtom älskade varandra över allt annat.

Alla som såg dem tillsammans sa alltid samma sak, de hade något ”övernaturligt förhållande.”

"Förståsigpåare” sa alltid att varghundar och Riesen INTE gick ihop,

men det struntade de i eller också hade de inte läst just den boken.

De älskade varandra villkorslöst helt enkelt

Någon månad efter att Loppan lämnat oss var Ahtom och hans matte till en hundpratare.
Matten var väldigt nyfiken men samtidigt ganska skeptiskt.

Det första hundprataren sa när de kom in till henne var:

- OJ, jag ser att han har sin stora vinthundsvän med sig!
- VA, sa Ahtoms matte!
- Ja, han har sin stora vinthundsvän med sig hit, men den är med honom överallt hela tiden ändå.

Men vad är det du säger sa matten!

Jo, sa hundprataren, hans stora vän är med honom och vakar över honom alltid. Det var hans bäste vän som nyligen gått bort i en svår sjukdom i väldigt unga år, och han kommer aldrig att ha en sådan vänskap men någon annan hund efter detta.

Då brast det för Ahtoms matte, hon grät hejdlöst så hundprataren vart helt förskräckt. Hon berättade då om Loppan och att hon var varghund samt hands absolut bäste vän.

Det var av ren nyfikenhet de åkte till hundprataren, och med den starten så tog matten upp flera saker som rör Ahtom, och fick massor med förklaringar på olika saker i hans beteende.

Nu har det gått lite mer än 2 år,
och allt det som hundprataren sa har stämt.

Ahtom lever på övertid, pga att även han har drabbats av cancer. Han har opererat bort tumörer, men de kommer att komma tillbaka. Men så länge han mår bra och livsgnistan finns får han vara kvar här med oss. Hans bäste vän är ju ändå med honom här på jorden, även om det bara är andligt.

Den dagen även Ahtom lämnar oss så lär det bli en röj utan dess like i hundhimlen. Inget kommer att bli sig likt där efter den dagen.